Butikslokal före och efter

Vi hyr en pytteliten lokal i galleria in, Sundsvall. Den är bara 17m2 och ligger mellan MQ och Esprit. Vi trodde aldrig vi skulle få plats men gjorde ändå ett försök. Vi är riktigt nöjda med resultatet. Butiken består i stort sätt av en vägg och ett bord, men det gör butiken otroligt lättöverskådlig. Och trotts de få kvadraten så rymmer vi mycket.

Vi använder också motsatta väggen i gången för exponering. Den här möjligheten gör att våran butik känns mycket större och ljusare. Vi målade en stor vit ruta och delade upp den i tre grupper. En för fineart, en för flexibel skyltning på små hyllor och en med krokar för väskor och sjalar.

Jag är galen i skuggor och älskar hur fjärilen och hornet kastar skuggor på väggen. Till påsk hängde det jutehäxor i hornet och kastade kroknästa skuggor. Det gillar jag. http://www.justedesign.se/produkter/barn/byggsatser/

Whyarts fineart bilder gör sig också fint här. Det är fotografen Anna Kollberg som går nära och fotar det som vi andra många gånger filtrerar bort. Hon plockar fram det vackra ur vardagliga saker som porttelefoner och klotter. http://www.justedesign.se/produkter/pa-vaggen/

Så här såg gången ut före vårt inträde i gallerian.

Kerstin bland färg och ljus

LEVA Kungslador & Husfabrik

I somras åkte jag på semester till Gotland. Ett förbokat utflyktsmål för min del var LEVA kungslador.

Här kan man få god mat eller smarrigt eko fika, brunkullans jämtländska te och stenugnsbakat bröd serverat i mys/trendig ladumiljö eller i den vackra trädgården.

Mina barn var konstigt nog inte lika imponerade som jag men de hittade sig en scen där de utförde diverse live uppträdanden och battles. Sambon tog plats vid ett bord för att bereda sig på en lång väntan. Han skulle nog fått suttit där än om det inte var för att vi hade en båt att passa.

De har också en härligt rörig butik med mycket matnyttigt i eko-reko väg. Vi handlade nyslungad honung och läsk.

På LEVA Kungslador finns också LEVA husfabrik. Bakom fabriken står fyra kreativa kvinnor. De är arkitekter, trädgårdsmästare och företagsutvecklare med en imponerande företagshistoria. Husen är miljövänliga och tanken bakom är flexibilitet. Huset ska kunna leva och förändras med dig. Själv är jag mer för gamla hus men just de här husen blev jag förälskad i. Jag skulle vilja ha en hel by, eller gård i alla fall med minst tre hus. Eftersom min sambo gillar nybyggda enplanare och jag äldre hus med mer känsla så trodde jag att vi hittat den perfekta lösningen, äntligen ett nybygge som jag gillade, men så var inte fallet den här gången heller. Hur kunde jag tro att vi skulle tycka lika. Det var nog min totala husförälskelse som gjorde att jag tyckte mig hittat så rätt. Husens rymd, ljus, naturmaterial och känsla gjorde mig helt salig. Ja ja förr eller senare vill jag bo och leva i ett LEVA hus. Så de så.....
http://www.levakungslador.se/

Kerstin bland honung och underbara hus

Storytelling med Ann Järneström

I går kväll fick vi lyssna till stor kunskap när ALMI och Njurundaföretagarna bjöd in till storytelling. Det var Ann Järneström som trollband oss med sin sjungande talmelodi och sin otroliga berättarteknik.

Det handlar om att plocka guldkorn som Ann säger. Att spara på små historier och lägga undan för att sedan plocka fram vid lämpligt tillfälle. Hon pratar om vår egen historia, företagets historia, det kanske har funnits i flera generationer eller har något annat intressant att plocka fram. Hon menar att guldkornen bara ligger där och väntar på att bli plockade. Vi måste bara öppna ögon och öron för att se dem.

Hon pratar om produkter och förpackningar och vikten att få fram deras värde och bakgrund med berättelser. Det här jobbar vi redan med men inte alls med Anns vida mått mätt. Så här gäller det att komma igång. Våra återbruksprodukter har ofta en historia att berätta vilket jag tycker är jätteroligt och försöker förmedla så ofta jag kan. Men nu är vi laddade med ny berättarinspiraton och en massa vidgade vyer. Så det är bara att sätta igång.

Ska försöka mig på ett smakprov, här kommer min första berättelse efter den inspirerade föreläsningen med Ann.

Den 9 feb 2008, dagen efter min 38års födelsedag utbröt en stor brand i det populära turistområdet Camden  Market i London. Över 100 brandmän jobbade hårt för att få branden under kontroll och lyckades till slut att bekämpa elden sent in på lördagsnatten. Matrealet i det här skärpet kommer från brandslangar som tjänat inom Londonkåren i 30år, istället för att bidra till jordens växande sopberg blir de här brandslangarna till karaktärsfulla skärp och väskor. Om du känner efter noga så kan du fortfarande ana en svag mustig rökdoft när du håller produkten i din hand och kanske har just det här skärpet varit med och bekämpat elden vid Camden Market 2008. http://www.justedesign.se/produkter/accessoarer/skarp/the-slider.html 

Ja jag känner mig nöjd med mitt första försök. Visst är det roligt att sätta in lite mervärde i en produkt. Det blir så mycket mer då än bara ett coolt skärp, det får man ju ändå. Men nu kan den som får den stora äran att äga det här skärpet en historia att berätta på partyt eller mötet eller när helst någon uppmärksammar det snygga bältet. Klart vi ska berätta en historia där det finns en.

Bakom mig på föreläsningen satt min chef från svunna tider på Ica. Under första halvleken av föreläsningen med inspiration från vad jag hörde kunde jag inte göra annat än utforma en falukorvsförpackning med namn bild och matriealval för att enligt mig, förbättra värdet på deras egen falu med generations recept. Det är underligt hur min hjärna jobbar ibland. Men jag delade med mig av vad hjärnan producerat så får de göra som de vill med den idén. Själv behövde jag ju mest bli av med den så jag kunde jobba vidare med mina egna produkter.

Kerstin bland brandslungar, falukorv och berättarkonst 

Trädgårdstankar

Så här efter påsk kommer mina vårkänslor igång  på allvar och hjärnan börjar planera ihop lite trädgårdsfix. På något underligt sätt så gör jag mindre och mindre i trädgården allt eftersom barnen blir större och större. Förstår inte riktigt det där att jag skulle haft mer tid och inspiration för trädgården när barnen var riktigt små och behövde ses efter hela tiden. Nu klarar de sig rätt bra själva och jag får inget gjort i den där trädgården jag har längre. Kvickroten växer hög bland riddarsporrar och humle. Men på något sett så är det så det får bli. Så jag får helt enkelt förenkla i år.

Fåglar i bronsskimrande metall får pryda och förhoppningsvis skrämma bort lite fåglar från körsbärsträdet.









Varje år börjar jag med en storslagen plan. Årets plan blir enkel, det ska vara kul, trevligt och bekvämt. Både att vara i trädgården och sköta om den. Baksidan som aldrig blir nått med trotts alla planerade får bli fotbollsplan, kvickrotsrabatten får  bli ogräsgård med fin sittplats och så sätter jag dit nått kul. Kanske blir det en tupp och några hönor av återbrukade plastpåsar som vi säljer i butiken. Det kan bli ett roligt inslag och en hönsgård mår bara bra av lite ogräs.

Jag tycker om att tända ljus ute i trädgården även om det inte riktigt behövs här uppe i Norrland med våra ljusa sommarnätter. Men lite ljuslyktor i träd och buskar och några på bordet ger skön och välkomnande stämning. Det gillar jag.

Kommer jag på att det ska rensas lite så skulle en fin korg att lägga och bära bort ogräset i kännas fint. Annars blir det lätt kvar på gräsmattan i små högar hos mig. Den här korgen är dessutom lagom stor för att rensa så där lite grann. Och blir det ingen rensning så kan jag ta korgen till strandväska i stället. Ha Ha.

 Kerstin bland trädgårdstankar och lata lösningar